(Ja, ibland tror jag att jag lever i en sorgligt amerikansk serie där man ständigt får flashes av nostalgi eller fantasi och konstant sjunger om sina känslor.. I regret nothing!)

där jag bara kände att jag behövde skriva av mig hjärndött trams som tydligen folk tycker om att läsa.. aldrig riktigt förstått varför heller..?

Hur som helst så var det på grund av att jag hitta min älskade väns gamla blogg! Route Barre fyllde mig med nostalgi och för första gången så saknar jag gymnasiet. Jag har alltid hatat skolan och kommer nog alltid att hata skolan. Att jag -knappt- tog igenom den överhuvudtaget är det tack vare min sköna böna Amanda. Våra galna upptåg och humoristiska glidningar gjorde allting värt mödan.

Vi umgicks nog konstant och jag är inte förvånad över att vår mens blev synkroniserad.
 "Choklad?!"
 - "Hell to the fuckin' yeah?! Now or I'll go fuckin apeshit-gorilla up in this bitch."
 "Chilla, Felix innan du skiter på dig, det är faktiskt jag som har PMS och du är kille.. vi ska handla choklad."
 

Jag sket i skolan och Amanda gled som vanligt omkring med alla sina jävla MVG:n. Lunchen var nog vår höjdpunkt. Den bestod av medtagen mat eller en tripp bort till Willys, Pokémon-avsnitt, en dos skvaller och annat skit som inte gynnar någon annan en än själv.

 

Även fast vi umgås, typ, varje helg? - Så saknar jag våra spontana playdates där vi bara var. Gick ut med hundfanet, köpte massa onyttigt som vi doppade i annat onyttigt, toppat med något ännu onyttigare, spela datorspel hela kvällen inpå natten, kollade en film, somna till 9GAG och fnitter. Du är en medlem i min underbara andra familj, jag älskar dig!

Nu blev det för mycket, för internt och för känslosamt så jag ska nog sova nu. "Sharå", bloggen!